Anders & Peter Nilsson interviewed in Swedish – Sydsvenskan (2004)
JAZZANDE BRÖDER IMPROVISERAR
Kommunala musikskolan förde vidare till New Yorks musikliv. Nu ger de ut en cd ihop.
Dags att prisa kommunala musikskolan igen. Den i Eslöv. Anders och Peter Nilsson, gitarrist respektive trumslagare, lärde sig grunderna där. Just nu kan bröderna höras på Anders Nilssons nya cd ”Blood”.
- Tanken var att låtarna skulle vara olika, säger Anders Nilsson. Jag gjorde dem som skisser, vi gick igenom och provade dem och sedan spelade vi in.
- Mycket på plattan är förstatagningar. Vårt ideal var den gamla tidens inspelningar, den speciella live-energin.
Kärnan i det hela är att de fyra musikerna – bröderna Nilsson, saxofonisten Mattias Carlson och elbasisten David Carlsson – improviserat så mycket ihop. Och plattan blev också en lössläppt och energispäckad skapelse, där frijazzkänsla möter blues, funk och hårdrocksmuskler. Anders Nilsson talar om påverkan från bland annat John Coltrane, indisk musik, Jimi Hendrix, Frank Zappa och Miles Davis modell 70-tal.
När man lyssnar på ”Blood” verkar det logiskt att Nilsson med gitarren håller till i New York och på stans alternativscen.
- Jag har bott där i fyra år och jobbat med olika typer av musik. Allt involverade improvisation på ett eller annat sätt. Jag hamnade på frijazzscenen, var med i ett slags hårdrocksband som hette Angel Blood och har bland annat spelat dansare och gjort filmmusik.
Under tiden har lillebror Peter funnits i Malmö och spelat mycket flitigt, exempelvis i gruppen Plunge (som hörs på tisdag med pianisten Bobo Stenson på Jeriko) och trion lim, som vikarie i Tolvan Big Band och medlem av Cennet Jönsson Quartet.
För både Anders och Peter Nilsson var valet av instrument självklart tidigt. Även om det på kommunala musikskolan först fick bli lite obligatorisk blockflöjt.
- Saxofonisten Per Bäcker på musikskolan betydde mycket för oss. Han ledde storbandet där som vi kom med i och lånade ut plattor och uppmuntrade oss.
Bröderna fick smak för jazz. Och eftersom det bara skiljer två år mellan dem har de naturligtvis spelat massor ihop genom åren, pratat mycket musik och påverkat varandra musikaliskt.
- Jo, vi har något särskilt tillsammans, det känns och hörs, svarar Anders Nilsson när man frågar. Vi kan lita väldigt mycket på varandra och folk som vi spelar med säger att vi två har en speciell kontakt. Det behövs inte något snack.
- Bägge kan ana vart musiken är på väg, vilken riktning den andre tänker ta, säger Peter Nilsson.
- En hög grad av intuition, fyller Anders i.
Inte så dumt, ifall man jobbar med så pass fri improvisation som den på ”Blood”.
Text: Alexander Agrell